Kära vänner!
Tack för alla lyckönskningar till mitt nya uppdrag som biståndsminister. Det har varit en rivstart med några mycket omtumlande dygn och det kommer att bli en intensiv och avgörande tid framöver. Det går inte att lösa klimatfrågan och de globala miljöproblemen utan att bekämpa fattigdomen i världen. Jag ser fram emot att vara med om att börja forma en ny grön biståndspolitik, som kan ge momentum i klimatförhandlingarna nästa år i Paris – där frågan om hur utvecklingsländerna ska kompenseras är en av de avgörande.
Många frågar mig förstås vad som händer med fisken nu. Vad händer med mitt arbete för havsmiljön? Svaret är enkelt: det arbetet fortsätter!
För det första finns många beröringspunkter också i mitt nya arbete. Fiskepolitik är inte bara en miljöfråga utan också en rättvisefråga. Att EU:s hav är utfiskade gör att vi importerar det mesta av den fisk vi äter. Länder som Kina, Korea, Ryssland och Japan sänder sina flottor över halva jordklotet i jakten efter fisk. Jakten på knappa fiskeresurser leder till en obalans mellan fattiga och rika länder där det i slutändan är människor i fattiga kustsamhällen som drabbas värst.
Posten som biståndsminister innebär i hög grad en fortsättning på det arbete med den internationella delen av EU:s fiskepolitik som jag har ägnat en stor del av de senaste fem åren åt. Det var inget lätt beslut att byta EU-parlamentet och jag förstår att många som kryssat mig i EU-valet är förvånade, och en del också besvikna. Men jag hoppas ändå innerligt att alla som haft förtroende för mig i parlamentet, också ska tro på att jag kommer att göra ett bra jobb för haven och klimatet som grön biståndsminister.
Många goda krafter i och utanför EU-parlamentet fortsätter kampen för friska hav. Den nyligen inledda mandatperioden innebär en ny fas i arbetet med EU:s fiskeripolitik. Reformen av lagstiftningen är avslutad och nu går parlamentet in i fasen att bevaka genomförandet av politiken.
Här efterträds jag av Linnéa Engström som tar över alla mina positioner i fiskeri- och miljöutskotten. Jag känner Linnéa som en energisk och duktig person och hon har lovat att göra vad hon kan för att tillsammans med den suveräna stab jag samlat på mitt kansli bevaka så att fiskerireformen implementeras på det sätt vi drev igenom under den förra mandatperioden. Dessutom har den gröna partigruppen i parlamentet har stor kompetens och starkt förtroende i fiskefrågan. Under min tid i parlamentet har vi byggt upp ett partiöverskridande samarbete i fiskerifrågor som kommer att fortsätta.
Jag är stolt över att ha kunnat spela en viktig roll i hela processen som har lett fram till EU:s nya fiskeripolitik. Och det varit mitt livs kanske svåraste beslut att lämna den arena där jag fått väljarnas förtroende att göra så mycket för haven och miljön. Men vetskapen om att många goda krafter fortfarande bevakar fiskeripolitikens genomförande, gjorde att jag landade i att jag valde att tacka ja till posten som biståndsminister. Jag kommer aldrig att släppa mitt engagemang för haven, eller klimatet. Jag försöker nu vara på den plats där jag tror att jag kan göra allra mest nytta, ett år innan världens viktigaste möte, i Paris 2015.
Isabella
