Katrine Kielos påstår i Aftonbladet (6/7) att Miljöpartiet inte vill jobba med miljöfrågor i EU-parlamentet. Ett ytterst märkligt och oinformerat påstående.

För det första sitter jag i miljöutskottet. Som suppleant, ja, men den gröna partigruppen ger suppleanter samma inflytande som ordinarie ledamöter i miljöutskottet, och jag är en av tre i min partigrupp som ska leda klimatkampanjen inför det globala klimatmötet i Paris 2015. Utöver det sitter jag som första vice ordförande i fiskeriutskottet, ett utskott som har direkt lagstiftande makt över tillstånden i Europas alla hav, en yta lika stor som EU:s landyta.

Klimatfrågan hör tätt samman med energifrågan, och Europas nya energipolitik kommer inte att formas i miljöutskottet, utan i industri- och energiutskottet (ITRE), där Miljöpartiets Peter Eriksson är ordinarie ledamot. Eriksson är vidare suppleant i jordbruksutskottet där en lång rad oerhört viktiga miljöfrågor avgörs kring ekologiskt jordbruk, biologisk mångfald, antibiotikaanvändning och djurhållning.

Våra andra parlamentariker Bodil Ceballos och Max Andersson sitter i utskott där de kommer att jobba med öppenhet och demokrati, internet, samt migration och mänskliga fri- och rättigheter. Därmed har alla MP:s ledamöter mycket brett täckt upp de områden vi i valrörelsen lovade att vi skulle fokusera på. Vi kommer precis som tidigare att jobba stenhårt för att leva upp till väljarnas förtroende.

Isabella Lövin (MP), EU-parlamentariker

Fotnot:
Suppleanter är likvärdiga ordinarie ledamöter såtillvida att de har samma möjlighet att skriva ändringsförslag på lagar, bli föredragande (parlamentets ansvariga ledamot för ett lagförslag) och skuggföredragande (ansvarig för sin politiska grupp) och därmed delta i förhandlingar om lagförslag inom parlamentet och med ministerrådet. Suppleanter har samma möjligheter till talartid i utskottet, bland annat. Se t.ex. artikel 49 i parlamentets arbetsordning.

Jag förstår att det här kan verka som en detalj för gemene man, men jag lovar – det är det icke! I morgon (måndag 7 juli) ska EU-parlamentets utskott sammanträda och formellt utse ordförandeposter samt viceordförandeposter i utskotten. För några dagar sedan fick jag till min bestörtning höra att de två största grupperna i parlamentet – den konservativa EPP-gruppen, Socialisterna (S&D) – samt den fjärde största gruppen, liberalerna (ALDE), bestämt sig för att kuppa bort det proportionella d’Hondt-systemet som alltid har tillämpats i parlamentet, så att den EU-kritiska EFDD-gruppen inte ska få några ordförandeposter i utskotten överhuvudtaget. De tre grupperna tänker enligt uppgift dela upp dessa emellan sig – eller enligt en annan uppgift ge alla posterna till den liberala ALDE-gruppen, som sörjer sin förlorade position som parlamentets tredje största grupp efter valet.

Hade detta nu gällt att blockera direkt fascistiska eller nazistiska partier som grekiska Gyllene Gryning, ungerska Jobbik eller franska Front National hade förstås vi Gröna högst sannolikt tyckt att detta var en nödvändig åtgärd, men nu handlar det faktiskt inte om den yttersta extremhögern, utan om en grupp som huvudsakligen består av Storbritanniens största parti i EU-valet – det populistiska anti-EU-partiet UKIP – samt den vildvuxna aktiviströrelsen 5 Stjärnor från Italien, som leds av den mycket högröstade komikern Beppe Grillo, och som har en lång rad folkrörelsemänniskor och miljöaktivister bland sina 17 invalda nya ledamöter.

Av de sju ordförandeposter som EFDD-gruppen skulle ha, skulle på papperet fem av dessa ha gått till 5-stjärnerörelsen, bl.a. till marinbiologen och havsaktivisten Marco Affronte, som skulle bli tredje vice ordförande i fiskeriutskottet – något han enligt mina efterforskningar verkar vara högst kompetent till – och till den unga medborgaraktivisten Eleonora Evi som skulle blivit ordförande i Utskottet för framställningar från medborgarna (PETI), något hon också verkar helt lämpad för.

Jag ser denna kupp från de största grupperna, inte alls som någonting nödvändigt för att bromsa de högerextremas framfart i Europa, utan helt och hållet som ett mycket oroande första steg mot att en stor koalition av dessa grupper nu tänker kapa åt sig hela makten, och skrota det balanserande interna regelverk där alla politiska grupper ska ha möjlighet att få ordförandeposter, bli föredragande för lagförslag eller delta i delegationsresor t ex, oavsett storlek.

Under den förra mandatperioden var jag vid ett tillfälle med om ett liknande kuppförsök i fiskeriutskottet, då tre grupper genom att hävda att de hade en politisk majoritet försökte kringgå d’Hondts metod som vid det tillfället hade gett ansvaret för ett mycket viktigt lagförslag till socialistgruppen. Eftersom EPP-gruppen var så desperata på att lägga vantarna på lagförslaget i fråga gjorde man då upp med ECR-gruppen och ALDE-gruppen, som skulle ha fått en rad fördelar ifall kuppen hade lyckats. Genom ett hårt motstånd från oss gröna, de kvarvarande smågrupperna och socialisterna lyckades vi då hindra detta kuppförsök, bl.a. genom att via våra gruppordföranden skriva brev till talmannen. Nu ser jag med förskräckelse detta spel återupprepas, men inser att talmannen inte kommer att lyfta ett finger för att hjälpa smågrupperna längre, eftersom han, Martin Schulz, blivit tillsatt av de stora grupperna i en ”Grosse koalition”, där också ALDE-gruppen fått betydande köttben; bl.a. att man ska få kalasa på EFDD-gruppens rättmätiga ordförandeposter.

Jag tar naturligtvis helt avstånd från de främlingsfientliga Sverigedemokraternas och UKIP:s åsikter, inte minst i migrationsfrågor, och jag beklagar verkligen att UKIP och 5 Stjärne-rörelsen, trots betänkligheter släppte in Sverigedemokraterna i sin grupp. Jag beklagar också att ECR-gruppen, där brittiska Tories sitter, släppte in både Sannfinländarna och Danskt Folkeparti i sin grupp – där i synnerhet det sistnämnda är starkt kontroversiella. I EPP-gruppen, där de svenska moderaterna och kristdemokraterna sitter, har man sedan lång tid det ungerska partiet Fidesz, vars ledare Viktor Orban ständigt är sysselsatt med att undergräva pressfrihet, inskränka domstolsväsendets självständighet och underblåsa främlingsfientliga strömningar, speciellt mot romer. I parlamentets vänstergrupp GUE/NGL, sitter partier som brukar beskyllas för stalinistiskt förflutet. Ifall man ska börja utesluta grupper hela grupper från d’Hondt-systemet på grund av att enskilda partier som ingår i grupperna är oacceptabla förefaller det inte helt klart för mig varför man just ska välja EFDD-gruppen. Nästa gång kan det mycket väl gälla en annan grupp, och vem vet, kanske nästa gång anser man att de Gröna är för extrema för att få representera parlamentet, och att bara EPP, S&D och ALDE duger?

Jag är orolig över de anti-europeiska och antidemokratiska krafterna vi ser i Europa idag, och jag är fullständigt övertygad om att denna kupp kommer att göda dessa krafter, inte stävja dem. Redan nu läser jag hur 5-stjärnerörelsen skriver om hur deras negativa bild av EU har bekräftats. Allt är korrumperat. Allt görs upp bakom lyckta dörrar. Jag mötte UKIP:s ledare Nigel Farage i en hiss i torsdags, och noterade att han såg mer än nöjd ut. Vilken fet, fin story han kommer att kunna ta hem till tabloiderna i Storbritannien i morgon! EU-eliten har stulit deras rättmätiga inflytande! Dessutom med en dolk i ryggen – grupperna har nämligen i förhandlingarna först låtsats som att EFDD ska få sina ordförandeposter, medan man i morgon tänker kuppa igenom omröstningar i utskotten som ska låta alla posterna gå till företrädesvis liberala ALDE.

T ex låter ryktet göra gällande att svenska Cecilia Wikström (FP) har utlovats ordförandeposten i PETI, den som italienska 5-Stjärnan Eleonora Evi, enligt d’Hondt-systemet baserat på antal platser i EU-parlamentet, skulle ha.

Till sist: italienska 5-stjärnerörelsen fick 17 mandat i EU-valet på ett budskap som handlade om att genomskåda korruption, ge tillbaka folket makten och stå för mer direktdemokrati, bl a genom folkomröstningar på nätet. 17 mandat. Där är fler ledamöter än hela Danmark har, fler än hela Finland – båda har bara 13 mandat. Och det är fler än liberalerna i ALDE fick sammanlagt i Storbritannien (1), Tyskland (4), Frankrike (7) och Sverige (3). Och i Italien fick liberalerna inte ett enda mandat! Om jag vore liberal skulle jag ha betydligt större ödmjukhet inför hur de politiska strömningarna bevisligen kan svänga dramatiskt och snabbt. Liberalerna har närmast förintats i både Storbritannien och Tyskland i EU-valet – och förtroendet för dem lär knappast stiga av denna makthungriga manöver.

Till sist vill jag bara tillägga för den som undrar, att en ordförandepost knappast ger någon enskild ledamot oinskränkt makt, utan i mycket är ett prestigeuppdrag. Verklig makt, framgång och inflytande i parlamentet har man hittills fått genom att som enskild ledamot vara skicklig i att hitta allianser, det var på det sättet jag jobbade under arbetet med fiskerireformen. Nu blir jag livrädd när jag ser hur de stora grupperna gör upp över ledamöternas huvuden. Sex svenska partier ingår i de grupper som nu genomför denna kupp: Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet, Folkpartiet, Socialdemokraterna och Feministiskt Initiativ. Om kuppen går igenom ska ingen av dessa påstå sig vara oskyldig om Storbritannien beslutar att lämna EU i en kommande folkomröstning – nu när UKIP fått så ymnigt med vatten på sin kvarn.

Främlingsfientligheten och EU-kritiken ska bemötas, men bemötas med öppenhet, mer demokrati och med schysta metoder, annars göder vi dem bara.

Isabella Lövin