Vem ska ha rätt att fiska?

Fisk och annat biologiskt liv i havet är en gemensam resurs som tillhör alla. Vem ska då ha rätt att fiska? Det var temat för en konferens som Isabella Lövin och den Gröna gruppen i parlamentet arrangerade den 2/9. Bl a deltog fiskare från Sverige, Frankrike, Spanien, Tyskland och Storbritannien.

- 88% av fiskbestånden i EU:s vatten är överfiskade, inte på grund av brist på fiskepolitik, utan som ett resultat av den fiskepolitik som bedrivits, sa Isabella Lövin.

Fiskerättigheter har fördelats på historiska grunder. Den som fiskat mycket får fortsätta fiska mycket. Men med en ny fiskpolitik måste detta förändras menar den gröna gruppen i EU-parlamentet. Istället vill man fördela fiskerättigheter efter miljömässiga och  sociala kriterier.

De ska bl a innefatta vilken miljöpåverkan fisket har, t ex vad gäller fiskeredskap, metoder och energiförbrukning. Man kan också se till hur fisket bidrar till lokal sysselsättning och ekonomi.

Det är en tanke som har stort stöd både bland fiskare, forskare, miljöorganisationer och andra som deltog i konferensen.

Det småskaliga fisket är generellt sett mer socialt och ekologiskt hållbart än det storskaliga. Det har ofta en stor betydelse för att små kustsamhällen ska överleva.

- Fisken måste åter göras till en kollektiv resurs, sa Jerry Percy, fiskare som företrädde ”Under ten” i Storbritannien; en organisation för båtar under tio meter.

-  Idag finns många fiskerättigheter hos kvot-handlare som bara är ute efter att handla med dem och göra vinster. Nu har vi en chans att förändra fiskepolitiken!

Jerry Percy berättade att 80 procent av de engelska fiskarena äger båtar under tio meter, men de är bara tilldelade fyra procent av den totala kvoten av fisket.

-Det är inte ofta någon lyssnar på oss småskaliga fiskare, sa Ramon Tarridas Campos, fiskare från Katalonien i Spanien. Därför är vi så glada att vara inbjudna hit. Ett exempel på att det småskaliga fisket är miljövänligare är att vi släpper ut hälften så mycket koldioxid per kilo fångad fisk jämfört med de stora båtarna.

Charles och Robert Olsson är räkfiskare från Grebbestad och berättade om sitt KRAV-märkta fiske, där man nästan helt eliminerat bifångster, genom att man använder selektiva redskap för att fånga räkor och havskräftor.

Genom överenskommelser mellan myndigheter, fiskare och miljöorganisationer har man bestämt vad som ska skyddas.

- Det som de Gröna här i parlamentet föreslår är ungefär det vi gör i norra Bohuslän, sa bröderna Olsson.

Både fiskare och andra talade om vikten av en lokal förvaltning av fiskresurserna som ger möjlighet att anpassa fisket efter lokala förhållanden. Dominique Lebrun, ordförande i den lokala fiskekommittén i Turballe i Frankrike, berättade om hur man klarar fisket på en hållbar nivå genom selektiva redskap, tydliga regler och böter för de som bryter mot dem.

Men det finns många orosmoln på himlen, ett heter ITQ, individual transferable quotas. Det är fiskekvoter som kan köpas, en sorts privatisering av fiskeresursen. I Sverige har den införts för sillfisket.

- Om det införs generellt blir det döden för det småskaliga fisket, sa Charles Olsson från Grebbestad och fick medhåll från alla europeiska kollegor.  Även orgnaisationen Europêche, som företräder de större fiskeaktörerna, medgav att idén om vissa kriterier för tillträde till fisket var legitim.

Från EU-kommissionen medverkade Carla Montesi, chef på DG Mare, med ansvar bl a för fisket i norra Europa.

- Fiskekommissionär Maria Damanaki är medveten om riskerna med ITQs och tycker inte att de ska införas för det småskaliga fisket, sa Carla Montesi. Vi har ännu ingen ståndpunkt vad gäller rätten till fiskeresurserna, men har sympati för de ”gröna” kriterierna om social och ekologisk hållbarhet. Kommissionen är fast besluten att genomföra en reform för hållbar fiskepolitik i Europa.

I november kommer kommissionen att ha ett viktigt möte med berörda parter och ett lagstiftningsförslag om ny fiskepolitik inom EU väntas under våren 2011.