Bilfront ute och cyklar

Idag har den obskyra intresseföreningen Bilfront (”startad 1979 som en motvikt mot det bilhat som växt fram på 1970-talet”) utsett mig till en av Sveriges topp tio miljöhycklare på en hel A4:a med bild och allt.  Skälet? Inte att jag synts äta blåfenad tonfisk eller utrotningshotade ålar i alla fall. Nej, föreningen har luskat reda på att jag besökt en massa städer i Sverige och nu misstänker man att jag ”inte cyklade dit”.  Ordet tåg förekommer inte alls i texten, det verkar överhuvudtaget inte ingå i Bilfronts begreppsvärld. Därför: kära ni, jag varken cyklade eller åkte bil eller flyg till Malmö och Eskilstuna. Jag åkte något som heter ”tåg”. Ni kan slå det på nätet, så ser ni ungefär principen: många människor reser tillsammans på spår och skapar på så vis mycket små koldioxidutsläpp.

Sedan får jag till min enormt stora förvåning reda på att jag  varit i Washington och hållit föredrag och att jag lyckats släpa 46 av Europaparlamentets  extremt upptagna ledamöter på studiebesök till Stenungssund. Båda sakerna låter ju som en önskedröm, men sanningen är att jag aldrig varit i Washington och att det var fem ledamöter som besökte den svenska västkusten för att titta på hållbara fiskemetoder.  Bilfront gissar dessutom att  jag knappast ”promenerade” till Bologna när jag pluggade där på 1980-talet. Igen: hallå: tåg…, someone? På den tiden hade en student knappast råd med flyg. Jag satt av 36 timmar genom Europa varje gång, enkel resa.

Sedan har jag då varit på havskonferenser i Spanien, England och Japan, visst, och jag pendlar som alla vet till jobbet i Europa. Kan inte minnas att jag hycklat med någonting av detta. Men för all del, tack för publiciteten och uppmärksamheten Bilfront!