Isabella Lövin

Några korta kommentarer om inslaget i Aktuellt som jag inte hann påpeka i detta klipp, där jag ändå får säga ganska mycket. För det första ”vill” eller ”rekommenderar” inte alls forskarna en ökning av kvoten med 15 procent – det är politikerna  som beslutat om en återhämtningsplan som medger en ökning med 15 procent. Forskarna har – mer korrekt uttryckt – godkänt politikernas återhämtningplan. Och detta godkännande förutsätter att det inte pågår något svartfiske eller dumpning av ung torsk. Om forskarna fick som de ville skulle man inte fiska förrän torsken garanterat återhämtat sig och vi hade en bred åldersfördelning av fisken, inte som idag vara helt beroende av ett fåtal årsklasser.

För det andra: torskens utbredningsområde. På Aktuelltkartan såg det ut som om Östersjötorsken lever i ett gigantiskt havsområde ända upp till Bottenviken. Sanningen är att det östra beståndet idag är begränsat till södra Östersjön – på 1980-talet kunde man däremot hitta torsk uppe vid norrländska kusten.

Till sist: fiskaren som får upp sin ranson på en eller två dagar. Detta är ett uttryck för att vi har för stor kapacitet i fiskeflottan – inte för mycket fisk. Med färre båtar kunde de som är kvar ha större ransoner och därmed ett lönsammare fiske. Mycket glädjande dock att fiskaren i inslaget ville se ökade maskstorlekar nu när det finns mycket ung torsk i havet. Och att han ville inte ha mer fisk, men bättre betalt för den. Precis min åsikt!

Lång intervju om min kandidatur i TV 4 morgon, söndagen den 31 maj.

Nyligen blev jag intervjuad av Nirmal Gosh i Singapore News, och jag är stolt att den andra personen som citeras i artikeln är ”Her deepness” Sylvia Earle, legendar och undervattensforskare.

Missa heller inte Staffan Danielssons debattartikel på Newsmill!

Jag skriver om sambandet fiske och klimatförändringar i det nya webbaserade miljömagasinet Effekt.

Det är mycket upprörande att kommuner och landsting genom offentlig upphandling köper in kött som är producerat under förhållanden som inte är tillåtna i Sverige. Mer om detta i dagens Dagens Eko (SR). Jag skrev själv om saken i Allt om Mat för ett halvår sedan. Miljöpartiet har sedan länge föreslagit obligatorisk ursprungsmärkning på bl a griskött. Min inställning för övrigt är att minimikraven på djurskydd inom EU måste höjas! Mycket!

Idag skriver jag och  flera andra kandidater till Europaparlamentet en gemensam debattartikel för att peka på Sveriges passivitet i fråga om EU:s fiskeriavtal med tredje världen. Sverige har haft möjlighet att påverka. Avtalen finansieras av europeiska skattepengar. De är inte förenliga med principer om bistånd efter som stöd till lokalt fiske i avtalen villkoras till europeiskt tillträde till dessa länders vatten. Slutligen är inte avtalen förenliga med Sveriges politik för global utveckling (PGU). Läs hela debattartikeln på DN debatt.

Se TV4 Nyheternas inslag om miljöpartiets satsning mot tre mandat i EU-parlamentet!

Du kan se inslaget på TV4 Anytime.

Den 23/5 handlar det om Miljöpartiets rekrytering av Isabella i Rapport.

Inslaget kan ses på SVT Play. (inslaget börjar 5.45 in i programmet).

SVT 24  intervjuade mig under Miljöpartiets kongress förra helgen om mitt engagemang. För en gångs skull fick jag rätt så mycket sagt.

Se inslaget i SVT Play.

Hur kan man förklara att en enskild ålfiskare rapporterar om ökade fångster av ål när beståndet har minskat med 99 procent sedan slutet av 1980-talet och ålen är klassad som akut utrotningshotad av Artdatabanken, dessutom uppförd på CITES, listan över uthotningsrotade djur som inte får omfattas av internationell handel? Mysterium, mysterium. Expressenkolumnisten Tommy Hammarström spekulerar i måndagens tidning och funderar samtidigt över att siktdjupet på vissa håll i Östersjön har blivit bättre, sammanfattningsvis – kanske att det inte är så allvarligt som jag och forskarna säger? Hammarströms okunnighet i ålarnas reproduktionscykel är märklig, särskilt då han påstår sig ha läst min bok ”Tyst hav” som redogör just för detta. Jag tar det igen: lekmogna ålar simmar till Sargassohavet, 6 000 kilometer härifrån, leker och sedan dör. Ynglen flyter sedan till Europas kuster med Golfströmmen. Resan tar tre år. Ålarna växer upp och lever sina liv i europiska sötvatten i mellan 15 och 30 år – ingen vet exakt hur länge de stannar. Poängen är att inflödet av ålyngel, s k glasål, från Sargassohavet har minskat med 99 procent sedan slutet av 1980-talet, vilket betyder att rekryteringen av nya ålar är nere på i stort sett noll. Att det fortfarande går att fiska beror på att vi har ålar som kom hit som yngel för 20 – 30 år sedan. Dessutom har Fiskeriverket satsat på att köpa upp glasålar i Sydeuropa som man planterat ut i Östersjön. Dessa ålar kan fisket livnära sig på – forskarna tror inte att utplanterade ålar kommer att hitta tillbaka till Sargassohavet för att leka.

Hammarström bör också titta på Fiskeriverkets landningsstatistik där man kan se hur ålfångsterna sjunkit från 1960-talets 2 500 ton per år till 2008 års landningar på 388 ton – detta trots massiva utsättningar av ålyngel i Sverige. Bara de senaste åren har fångsterna minskat successivt: 531 ton 2002, 469 ton 2003 – förra året 388 ton (plus fångster i sötvatten som räknas för sig). För övrigt vill jag tillägga att jag vill fridlysa ålen, d v s ge den ett lagligt skydd från all mänsklig verksamhet som hotar den, inte bara fiske.