Isabella Lövin

För första gången har EU-kommissionen beslutat att dra tillbaka ett fiskeriavtal med tredje världen. Läs mer här.

I skrivande stund ser det inte ut som om  EU:s nya fiskeriavtal med Guinea kommer upp till omröstning i parlamentet i veckan.  Anledningen är att fiskeriutskottet röstade nej till detta fiskeriavtal. Miljöaktuellt beskriver här bakgrunden.  Däremot kommer parlamentet att rösta om en sÃ¥ kallad ”Urgency resolution”, ett fördömande av den massaker av civila som skedde den 28 september i Conacry. Fortsättning följer.

Den 17 oktober handlade P4-programmet Kossornas planet (Sveriges största miljöprogram!) om situationen i våra hav. Medverkande bl a Isabella Lövin och sångerskan  Pernilla Andersson, passionerad sportfiskare. Ladda ner podversionen här.

Mer om Charles Clovers upprörande film i dagens Svenska Dagbladet.

På lördag, 15.30,  talar jag på det internationella stiftsmötet i Lund. Den andra huvudtalaren är Jan Eliasson, han talar redan 14.20.  Läs mer om evenemanget här, och det går fortfarande att anmäla sig för hundra kronor, läs här.

För den som inte läser Europabloggen, följer här mitt inlägg från senast.

I onsdags fattade fiskeriutskottet i europaparlamentet ett historiskt beslut. För första gången någonsin förkastade man ett fiskeriavtal med tredje världen.

Det har varit en minst sagt het vecka i
fiskeriutskottet. PÃ¥ onsdagen skulle vi rösta om ett av EU:s mÃ¥nga fiskeriavtal med tredje världen – denna gÃ¥ng ett avtal med afrikanska staten Guinea Conacry.  PÃ¥ tisdagen nÃ¥ddes vi av nyheten om att ett stort blodbad i Conacry ägt rum under mÃ¥ndagen. Enligt människorättsorganisationer ska 157 personer ha skjutits ihjäl av soldater, och mer än 1 200 skadats dÃ¥ militären öppnade eld emot demonstranter inne pÃ¥ en idrottsstadium i Conacry. Alla källor i media talar ocksÃ¥ om systematiska grymma vÃ¥ldtäkter inne pÃ¥ stadium – och politiska motstÃ¥ndare till den självutnämnde presidenten Moussa Dadis Camara har dessutom fängslats.
Bakgrunden till fiskeriavtalet vi skulle rösta om är frÃ¥n början en minst sagt tveksam historia.  EU-kommissionen förhandlade nämligen fram det med förra guineanska regeringen, som störtades av armén med kapten Moussa Camara i spetsen den 23 december 2008 – bara tvÃ¥ veckor efter att avtalet undertecknats.
Jag har vid tre tillfällen, tvÃ¥ gÃ¥nger i fiskeriutskottet och en gÃ¥ng i utvecklingsutskottet, ställt frÃ¥gan till kommissionen angÃ¥ende lagligheten i detta avtal – och fÃ¥tt vaga svar om provisoriskt avtal och utfästelser om allmänna val under 2010, vilket tydligen räckt för kommissionen för att gÃ¥ vidare med fiskeriavtalet.

I onsdags skulle alltså fiskeriutskottet rösta om avtalet, vilket krävs för att det ska kunna gå vidare till plenum i parlamentet, vilket i sin tur krävs för att EU ska kunna göra en utbetalning på drygt en miljon euro den sista november till Guineas regim.
Nu har alltsÃ¥ parlamentet i skrivande stund inget medbeslutande om fiskeripolitiken, sÃ¥ det är alltsÃ¥ en rent rÃ¥dgivande omröstning som sker bland de folkvalda – om parlamentet röstar nej till avtalet kan alltsÃ¥ utbetalningen ske ändÃ¥, och 25 spanska och franska bÃ¥tar ostört fortsätta att fiska i guineanska vatten kraftigt sponsrade av EU:s skattebetalare. Omröstningen i utskott och parlament är alltsÃ¥ ingenting annat än en politisk markering. Den frÃ¥ga jag i tisdags ställde, strax innan omröstningen skulle äga rum var: kan Europas politiker tvÃ¥ dagar efter en massaker pÃ¥ civila rösta ja till ett avtal som betyder att mer än en miljon euro hamnar i en militärdiktators fickor?

Ingen ifrågasatte att frågan var relevant och det ledde till en lång debatt som utmynnade i att omröstningen sköts upp till nästa dag.

I onsdags höll sÃ¥ Kommissionen en information till oss ledamöter inför lyckta dörrar, där man bland annat pÃ¥stod att ett uppskjutande av utbetalningen skulle drabba Guineas befolkning – eftersom en stor del av avtalspengarna är öronmärkta till att stödja den inhemska fiskeripolitiken. Jag, som själv varit i Guinea hade mycket svÃ¥rt att hÃ¥lla tyst. Under den vecka jag var där för att studera fisket var det mer än uppenbart att inte en euro av fiskeriavtalspengarna kommer vanliga människor till del. Guinea, som är sÃ¥ rikt pÃ¥ naturtillgÃ¥ngar, bl a fisk, har ändÃ¥ brist pÃ¥ allt. Strömmen kommer och gÃ¥r, det finns inga kylrum för fisk, ingen infrastruktur över huvud taget för fiskhantering, ingen övervakning av det illegala fisket – landets kustbevakningsbÃ¥tar ligger oftast i hamn, eftersom man inte har rÃ¥d med bränsle, det finns ingen organiserad fiskeauktion, fiskhandlande kvinnor säljer ibland sina kroppar för att fÃ¥ fisk att kunna sälja vidare.
Enligt den utvärdering Kommissionen beställt frÃ¥n en oberoende konsult (Megapesca) framgÃ¥r det ocksÃ¥ med all önskvärd tydlighet att EU inte levt upp till det som stÃ¥tt i det tidigare avtalet – det som löpte ut 2008.  Data vad gäller bestÃ¥ndssituationen är för dÃ¥liga, Eu-fartygen har inte levt upp till kravet pÃ¥ att landa fisk i Guinea, kontrollen av illegalt fiske som skulle ha blivit bättre genom de pengar som betalats ut tidigare är fortfarande näst intill obefintlig, bifÃ¥ngster och dumpning av fisk är mycket omfattande och infrastruktur som exempelvis kylrum är fortfarande inte pÃ¥ plats – och därmed har inte Eu-flottan bidragit till att förse landet med fisk, vilket man ocksÃ¥ krävde enligt det gamla avtalet.
Hur man nu med det nya avtalet, 2009, med en icke folkvald diktator som inte tvekar att öppna eld mot sin egen befolkning,  tänkt sig att det skulle bli större ordning med vart avtalspengarna hamnar, framstår för mig som ett mysterium. Men om jag förstod det hela rätt, var det det Kommissionens representant menade. Samtidigt som han också tillstod att EU nu fryst sina biståndsmedel till Guinea.
Alltsammans var mycket, mycket förvirrat, och när vi strax därefter stod inför att rösta om avtalet krävde socialisterna att omröstningen skulle skjutas upp ännu en gång. Ordföranden fru Fraga accepterade inte det förslaget, och somliga av socialisterna tågade ut ur lokalen för att slippa rösta. Jag krävde omröstning med namnupprop, vilket stöddes av fem andra ledamöter, och det var tillräckligt för att få igenom förslaget. Så gick vi hela laget runt, och ledamot för ledamot fick deklarera hur han eller hon röstade. Inte förrän omröstningen var klar och fru Fraga deklarerade röstsiffrorna 9 för och 11 emot gick det upp för mig vad som hade hänt. Utskottet röstade emot fiskeriavtalet! Socialisterna och liberalerna hade följt oss, något som aldrig hänt tidigare i historien. En spontan applåd utbröt i lokalen och socialisternas herr Milana blinkade mot mig från podiet där han flankerar EPP:s fru Fraga i sin roll som vice ordförande. Ryggdunkar och handslag kom från alla möjliga oväntade håll, och jag har inte hämtat mig från förvåningen ännu, antagligen heller inte kristdemokrater och konservativa som röstade för avtalet.

Nästa omgÃ¥ng blir i plenum, tror vi. Detta har nämligen aldrig hänt förut, sÃ¥ nästa vecka blir mycket spännande. Ska parlamentet rösta om ett förslag som utskottet förkastat? Om vi inte röstar alls sÃ¥ kan inte utbetalningen ske. Fortsättning följer.”